Tokyo.
Tokyo ar otroligt.
Det ar gront, det ar puls.
Shopping lite dyrare men lite battre.
Vadret ar galet. Det ar varmt sa att det hoppar i svettkortlarna.
Det ar gront, det ar puls.
Shopping lite dyrare men lite battre.
Vadret ar galet. Det ar varmt sa att det hoppar i svettkortlarna.
Sista natten.
Sista kvällisen är avklarad, väskorna är packade, tänderna borstade och nu väntar vi.
Klockan sju imorgon blir det sista frukosten med Garrett och sedan så drar vi till Tokyo.
Herremingud.
F Y R A månader.
Klockan sju imorgon blir det sista frukosten med Garrett och sedan så drar vi till Tokyo.
Herremingud.
F Y R A månader.
Packa pappas packsäck.
Det är svårt att hinna med.
Mitt liv består av att packa ner ett Seoulliv, skaffa det sista jag behöver och inte behöver, säga hej-då till de man gillar mest och komma ihåg det jag inte får glömma att äta/se/fota/göra/uppleva.
Mitt liv består av att packa ner ett Seoulliv, skaffa det sista jag behöver och inte behöver, säga hej-då till de man gillar mest och komma ihåg det jag inte får glömma att äta/se/fota/göra/uppleva.
Silent disco.
I lördags spenderade jag kvällen i Hongdae på ett Silent Disco.
Vid en lekplats i en park så hade några satt upp ett DJbås och sedan kunde man få hyr hörlurar.
Via trådlös kommunikation kunde man sedan sätta på sig hörlurarna och börja dansa.
Några hundra människor dansade loss och det roliga var att när man tog av sig hörlurarna var det tyst. Ingen musik. Bara dansande människor.
Vid en lekplats i en park så hade några satt upp ett DJbås och sedan kunde man få hyr hörlurar.
Via trådlös kommunikation kunde man sedan sätta på sig hörlurarna och börja dansa.
Några hundra människor dansade loss och det roliga var att när man tog av sig hörlurarna var det tyst. Ingen musik. Bara dansande människor.
Ett plus och ett minus.
Idag har jag tagit tag i mitt hår, eller rättare sagt Tina på Hair and Joy gjorde det åt mig. Dagens plus.
Dagens minus är att jag i min desperation sitter och suger på en snus. Inte så farligt om den inte redan hade varit sugen på en gång tidigare. Jag har nu offentligt börjat plocka i den där dosan med använda snusar som ligger i frysen. Och JA det är tragiskt att jag från början fryste in dem.
Ikväll ska jag iväg. Imorgon kanske jag säger vart.
Ikväll ska jag iväg. Imorgon kanske jag säger vart.
Du vet att...
...det är dax att ta tag i sig själv när man sitter och youtubar "Du gamla Du fria" och sjunger med i "ja jag vill leva jag vill dö i norden" samtidigt som hjärtat blir stort och ögonen lite våta.
Emma VS Slutprov.
En distanskurs avklarad.
Ett slutprov i Företagsengelska avklarad.
Human resource management avklarad.
4 bilder kvar i Fotografi och två prov imorgon.
Human resource management avklarad.
4 bilder kvar i Fotografi och två prov imorgon.
Boendet på Templet.
Sandra har helt fattat galoppen, vill man veta något om Seoul och livet här får man fråga. Min hjärna har redan gått på evigt sommarlov och vill inte ens hjälpa mig överleva slutproven, än mindre skaffa fantasi nog till ett blogginlägg.
SÅ vad hände där bort i HeungKukSa? Ja de använder fritt ordet kuk här. Finns ett universitet som heter Hankuk vilket självklart bara låter som Hängkuk. Tur man inte går där.
Sidospår! Hur som helst så kommer här schemat som vi följde:
Icke fridfulla studenter som inte vet vad de ger sig in på.
Entren till templet.
Pyssel hell yeah!
Pyssel kaos.
Tada!
Gör tavla.
Visar upp våra fina saker. Min lykta råkade dock matmor tända eld på senare.
SÅ vad hände där bort i HeungKukSa? Ja de använder fritt ordet kuk här. Finns ett universitet som heter Hankuk vilket självklart bara låter som Hängkuk. Tur man inte går där.
Sidospår! Hur som helst så kommer här schemat som vi följde:
Dag 1
14:30 till 15:00 Ankomst och genomgång av schema
15:00 till 16:00 heungguksa tempel etikett guide / kulturell kommentar
16:00 ~ 18:30 kvällsmat
18:30 till 19:00 Kväll service, göra en tavla av Buddha
19:00 till 20:00 Göra en ljuslykta
21:00 till 22:00 Kvällsbön
Dag
04:00 Tvätt och tanborstning
4:15 till 05:00 Bön
05.00-06.00 Be och buga 108 gånger
6:00 till 7:00 Meditation
7:00 till 08:00 Frukost
8:00 till 09:00 Bön
9:00 till 10:00 Tecermoni med munk (mänsklig inte rund bakelse)
Icke fridfulla studenter som inte vet vad de ger sig in på.
Entren till templet.
Pyssel hell yeah!
Pyssel kaos.
Tada!
Gör tavla.
Visar upp våra fina saker. Min lykta råkade dock matmor tända eld på senare.
Men jag fick en påse med papper så jag kan göra nya i Sverige som tröst.
Kvällis.
Kvällsbön. Vi gick runt runt runt med våra lyktor och bad.
Frukost. Icke vidrig. Cermonin till var vidrig. Den kräver ett ensamt inlägg.
Jag skulle tänka på vem jag var och vem jag ska bli. Gick sådär.
Tänkte lite på det men mest på att mina knän värkte och gjorde lite mentala listor i smyg.
Tackar för maten.
Tackar för vistelsen!
Kvällis.
Kvällsbön. Vi gick runt runt runt med våra lyktor och bad.
Frukost. Icke vidrig. Cermonin till var vidrig. Den kräver ett ensamt inlägg.
Jag skulle tänka på vem jag var och vem jag ska bli. Gick sådär.
Tänkte lite på det men mest på att mina knän värkte och gjorde lite mentala listor i smyg.
Tackar för maten.
Tackar för vistelsen!
Det var faktiskt väldigt roligt att bo på tempel. De chillar en del de där killarna men också jobbar hårt. Som de 108 bugningarna klockan 5 på morgonen. Man står bakom sin matta, ett band sätts på och sen börjar det. Ner på knä, böj dig framåt, sätt pannan i mattan och be, upp på knä, upp på benen. 108 gånger! Jag hade ont i rumpan 3 dagar efteråt kan tilläggas. Stort plus för de sköna kläderna. Som mysbrallor med sjukt häng. Nu några veckor efter känner jag fortfarande friden och till varje måltid undrar jag tyst för mig själv, vem är jag? vem kan jag bli?
Eller?
Eller?
Fisk?
Eftersom vi nu kör på stadiga 27-30 grader här i Seoul får ACn jobba hårt de timmarna man är i rummet.
Dock har luften som kommer ut idag haft en svag doft av fisk. Mycket oroande.
Ovärderligt.
Dock har luften som kommer ut idag haft en svag doft av fisk. Mycket oroande.
En vanligt förekommande litet djur som gömmer sig i fisktankar på gatan.
Här fina exempel från fiskmarknaden i Busan.
Här fina exempel från fiskmarknaden i Busan.
Garrett kallar dem för DickFish. Jag har inget faktiskt namn så jag nickar och håller med.
Klämmer man på dem så kommer det som en kisstråle från ena änden, DickFish.
Examen.
Efter tre år av nästan hårt studerande är det dax.
Ja, är medveten om att min termin här inte är slut än men hemma i Sverige är den det. Hade jag varit i Sverige hade jag offentligt tagit examen idag men Korea examen blir offentligt på torsdag då vi har vårat sista slutprov.
MKV 08 går idag tillsammans till en gemensam lokal, blir tackade av rektor och medstudenter för deras hårda slit. Möter vänner och familj för att fira. Det missar vi. Men! Vi sitter i Korea, på andra sidan jorden och njuter. Sommar, sol, 2 liter öl för 18 kronor och vi får fira med våra nya vänner. En liten samling på mer än 20 människor som kommer från hela världen och som man tycker om så mycket att man knappt förstår det.
Det hade varit roligt att vara hemma och fått den riktiga känslan av nu är det slut men ikväll firar vi istället att nu har det bara börjat. Ett liv fullt av resor och nöjen runt hela jordklotet och början på en vecka full av slutprov.
Dessutom kan vi nu med gott samvete fira den här examen tre gånger. Idag för Sverige, på fredag för alla och sedan även när vi kommer hem med familj och vänner. Någonstans drog vi nog vinstlotten.
PS. Eftersom vi ligger 7 timmar före här nere kommer vi även vara några av de första MKV08 som tar examen. Woop!
MKV 08 går idag tillsammans till en gemensam lokal, blir tackade av rektor och medstudenter för deras hårda slit. Möter vänner och familj för att fira. Det missar vi. Men! Vi sitter i Korea, på andra sidan jorden och njuter. Sommar, sol, 2 liter öl för 18 kronor och vi får fira med våra nya vänner. En liten samling på mer än 20 människor som kommer från hela världen och som man tycker om så mycket att man knappt förstår det.
Det hade varit roligt att vara hemma och fått den riktiga känslan av nu är det slut men ikväll firar vi istället att nu har det bara börjat. Ett liv fullt av resor och nöjen runt hela jordklotet och början på en vecka full av slutprov.
Dessutom kan vi nu med gott samvete fira den här examen tre gånger. Idag för Sverige, på fredag för alla och sedan även när vi kommer hem med familj och vänner. Någonstans drog vi nog vinstlotten.
PS. Eftersom vi ligger 7 timmar före här nere kommer vi även vara några av de första MKV08 som tar examen. Woop!
Prickig falukorv.
15 stycken myggbett har jag. Ett på ena benen, ett på ryggen och resten fördelade på armarna.
Dock ser det inte ut som vanliga svennebananmyggbett utan dessa myggbett svullnar upp och liknar mer några bölder. Mycket otäckt. Tar ingen malariamedicin utan hoppas på det bästa. Tänkte gå till skolans sjukstuga och se om man kan få ut lite antihistamin så svullnaden och kliet lägger sig lite. Myggor!
Dock ser det inte ut som vanliga svennebananmyggbett utan dessa myggbett svullnar upp och liknar mer några bölder. Mycket otäckt. Tar ingen malariamedicin utan hoppas på det bästa. Tänkte gå till skolans sjukstuga och se om man kan få ut lite antihistamin så svullnaden och kliet lägger sig lite. Myggor!
Anekdot från Busan.
Så Busan ligger i södra Korea, närmare bestämt vid havet där nere. Detta gör att det finns en del fisk att äta. Stora fiskmarknader med levande och döda, små och stora, fiskar.
Så vi skulle hjälpa dem att bli av med en eller två. En liten specialet är rå fisk, inte sushi utan sashimi. Oklart vad skillnaden är men den finns där uppenbarligen.
Så vi gick där bland fisktankar fulla av små liv. Efter en halvtimme valde vi ut två små oskyldiga bebishajar. Ja, så går det när man reser med killar. Hajar är coolt och hårda killar äter bebisar så det blir det naturliga valet.
Här kan man tydligt se hur den ena skriker efter nåd och hjälp. Ingen lyssnade.
En minut senare bankade en man bebisen i bänken två gånger, flådde och hackade upp den. Hårt att vara bebishaj i Korea.
Alla kände sig lite tveksamma och otroligt skyldiga.
Men det var bara att äta.
Bebishaj smakar fisk och bjuder på ett otroligt oväntat tuggmotstånd.
Det är som att tugga på enbart brosk.
Så här sitter man, hajdödare och allt. Jag badade inte efter detta.
Så vi skulle hjälpa dem att bli av med en eller två. En liten specialet är rå fisk, inte sushi utan sashimi. Oklart vad skillnaden är men den finns där uppenbarligen.
Så vi gick där bland fisktankar fulla av små liv. Efter en halvtimme valde vi ut två små oskyldiga bebishajar. Ja, så går det när man reser med killar. Hajar är coolt och hårda killar äter bebisar så det blir det naturliga valet.
Här kan man tydligt se hur den ena skriker efter nåd och hjälp. Ingen lyssnade.
En minut senare bankade en man bebisen i bänken två gånger, flådde och hackade upp den. Hårt att vara bebishaj i Korea.
Alla kände sig lite tveksamma och otroligt skyldiga.
Men det var bara att äta.
Bebishaj smakar fisk och bjuder på ett otroligt oväntat tuggmotstånd.
Det är som att tugga på enbart brosk.
Så här sitter man, hajdödare och allt. Jag badade inte efter detta.
Jag är numera helt säker på att alla hajar i världen kommer känna på min lukt
att jag har tagit en av deras små och rått ätit den. Karma baby.
Tempelboende.
Om någon timme ska jag iväg och bo på ett tempel. Först ska vi åka tunnelbana, sedan blir det en vandring upp till templet och sen vet jag inte. Vi ska skutta runt med dem och göra som de gör.
Jag hoppas att det betyder att man får gå runt på en gräsmatta med nakna fötter, lukta lite på en kryddträdgård, låtsas att man mediterar medan man egentligen gör en mental lista över något ganska oviktigt och kanske festa till det med något coolt munk-spel som spelas på kvällen samtidigt som man får lite iste.
Det kan också betyda att man får en kratta i handen, svett på ryggen, en skål ris och en filt som enda säng.
Äsch, spelar ingen roll, båda har sin charm!
När slutet närmar sig.
En planerande människa. Ibland kan jag tillskrivas den kategorin av människor. Listor görs, planer tänks ut, förberedelser förbereds och tankat snurrar runt.
Det är inte dags att åka hem imorgon, inte ens nästa vecka men känslan att man faktiskt ska hem har infunnit sig. Början har varit, mitten har vi passerat och nu ser man skymten av slutet.
Ikväll ska vi på en ”avskedsfest”. Den sista festen som anordnas av en av skolans klubbar som är inriktade på internationella studenter och kontakten med dessa.
På söndag åker mamma och pappa hem så innan dess ska det packas en liten påse som ska med hem till Sverige för att undvika övervikt i mitt eget bagage. Så snart åker en liten del av mitt Korea hem. Dessutom måste jag nog ha något kilo minus innan Tokyo så man kan fylla upp det där.
Goda vänner, gott folk och otrogna läsare. Jag tror minsann att vi nu går in i slutspurten.
